Ullabritts space

Fortfarande en hel drös ungar som är sjuka. En kom tillbaka i går, men en annan vek sig i stället, så det är status quo. Vilket innebär att jag måste köra viktgenomgången i flera etapper. Trist! Det blir så himla utdraget när man inte får med alla på en gång. Och i dessa tider, med feber, hosta och magsjuka om vartannat, får man väl vara glad om alla är friska lagom till jullovet. Och på torsdag (eller möjligen fredag, beroende på om de har vaccin så det räcker) är det meningen att vi vuxna också ska få den omtalade sprutan, sen kanske man ligger där själv också. Nej, allvarligt talat, så illa tror jag väl inte att det ska bli, men jag är lite orolig för helgen. De flesta som fått sprutan (och som jag pratat med) har känt sig lite lagom ruggiga samma kväll och dagen efter, och den kvällen, om det nu blir fredag, ska vi på fest. På lördag ska det vara julbord med bowling (!) på Rolfs jobb! Hej och hå! Väl tajmat, eller hur? Undrar om man kan få sticket i vänster arm? Har en känsla av att min högerarm inte kommer att jubla över bowlingklotet...

Nåja, det ger sig, ska inte ta ut något i förskott, det kanske har tagit helt slut på vaccin, så det inte blir något, man vet aldrig.

Det var tur att jag hade med min våg, i alla fall, för den som Solveig hade plockat med från sin nedlagda skola fungerade inte. Lite synd, för den var analog, och jag tycker att det är alldeles för mycket digital avläsning numera. Klockan, termometern, vågar och jag vet inte allt. Jag menar inte att jag vill bojkotta det digitala, men ungarna borde få lära sig att avläsa en vanlig våg, och en vanlig (gammaldags) termometer innan de går på det andra. Samma med klockan, jag släpper dem inte ens i närheten av t ex 18.15, förrän de kan titta på två visare och säga att klockan är kvart över sex! Nu är jag väl lite petig, men det är mycket lättare att gå från kvart över till .15 än tvärt om, om man inte vet vad en kvart är. Och hur förstår man att minusgrader är under noll om man inte sett en termometer där innehållet sjunker när det blir kallt?

Ja ja, jag ska inte envisas med mina idéer mer än fem år till, sen får de göra som de vill. Fast jag tror inte någon unge har tagit skada av att säga kvart över sex...

Nu ska jag ha mitt kaffe, starkt, gott, uppiggande kaffe innan jag rättar några böcker som blev över i går. Det blev lite rörigt då också, Hampus och den mörke lille antagonisten i ettan råkade i luven på varann ordentligt. Hampus förlorade, och det var inte mer än rätt, för den här gången var det hans, och bara hans fel att det överhuvudtaget small. Så skulle det redas ut, och sen var det den icke-fungerande vågen, och lite annat smått och gott.

Men vi hade i alla fall tur med vädret...

Ha en härlig onsdag!

Regn, regn och åter regn. Hela måndagen lång. Den var minst lika trist som söndagen, och ungarna var lika sura som vädret. Nu var det ju tack och lov en relativt kort dag, för de hade ingen arbetslust att tala om. Lite småhängiga…alla åtta! Jepp, 1/3 av klassen hemma i sängen! En fick jag skicka hem under dagen, han kräktes över hela korridoren, och fick närapå mig att fortsätta där han slutat när jag skulle torka upp det. Det är nog nästan det värsta jag vet! Dessutom fick jag använda pappershanddukar, städerskorna ville inte låna ut en trasa, för ”den skulle de ju vara tvungna att slänga efteråt.” Och…??  Hur dyr kan en trasa vara?

Hampus kände sig illa behandlad av några treor (med all rätt, ska tilläggas) och ”rymde” direkt efter lunchrasten. Vanligtvis brukar han stanna i närområdet när han rymmer, men den här gången drog han i väg upp mot samhället, enligt ögonvittnen, så det kändes en aning nervöst ett tag. Han dök dock upp igen efter en halvtimme eller så, plötsligt satt han i korridoren. Jag undrade hur långt han hade gått, och han påstod att han hade varit hemma en sväng, men dels kändes det inte så kul att sitta där på trappen utan att kunna komma in, och dels skulle han missa mellanmålet på fritids om han inte gick tillbaka, så han lät nåd gå före rätt och gjorde oss den äran sista delen av timmen.

När klockan äntligen förkunnade att dagen var slut, kände jag att jag bara ville hem och sova, men det gick ju inte riktigt för sig. Jag hade en del som jag behövde ha klart tills idag, vi ska börja jobba lite med vikt. Jag hittade några gamla vågar i ett skåp, den ena ser ut som om den kommer från tiden närmast efter andra världskriget, men den verkar fungera. Synd att digitala vågar är så dyra, det borde finnas en sån också, i och med att det inte finns någon brevvåg. Nu tog jag motvilligt med min egen, men jag tänker vakta den som en drake! Nåde den som försöker ta reda på sin egen vikt på min våg! Jodå, jag kan tänka mig flera stycken som skulle kunna försöka…

Nu är det bara lite papper som ska kopieras, så de har något att skriva på, och det ska bli genast…efter kaffet!

Ha en bra tisdag!

Vilken dag det var i går! Jag tror ordet gråväder fick ett helt nytt ansikte. Snacka om regnig söndag! Kökslampan förblev tänd hela dagen, det var nästan omöjligt att se ordentligt utan den. Och jag tillbringade en stor del av dagen just i köket. Matlagning för flera dagar framåt. Inte för att jag är väldigt upptagen under veckan, den är nog ovanligt lugn för att vara en vecka i mitt liv, men det är så skönt när man kommer hem och maten i princip är klar. Leverstuvning (yuck!!) till far i huset. Inte det jag helst tillagar, men han älskar det. Har vid ett flertal tillfällen sagt åt honom att söka för det, men han envisas med att det är gott...och nyttigt. Tja, nyttigt kanske, men jag tycker inte det är gott. Biff á la Lindström, (betydligt godare), fläskfilégryta med champinjoner och pastagratäng.

 Dessutom är det min kaffevecka här, så jag behöver en del eftermiddagar till att baka lite. Jag säger bara det, tack och lov för Kungsörnens sockerkaksmix! Till min stora glädje är årets nyhet saffranskaka. Jag hade ett recept på saffranskaka som jag alltid gjorde till 1 advent, men det har försvunnit på något sätt, och minnet är ju inte alltid på topp, så jag kommer helt enkelt inte ihåg proportionerna. Nu är det bara att hoppas på att den här mixen motsvarar förväntningarna.

Fem dagar kvar till det första framträdandet för säsongen. Det är övning som gäller idag och ett par dagar framåt. Hoppas nu att treorna får öva lite själva första timmen, så de inte är lika griniga som sist, för nu är det snart skarpt läge som gäller. Jag vet att de flesta brukar skärpa sig när det verkligen gäller, så jag har inte panik...än, men det är ju trevligt med glada ansikten på dem som står framme i koret och sjunger.

Men innan det är dags att sjunga har jag lite böcker att rätta, och lite kaffe att dricka, och det ska jag göra nu, alldeles med en gång.

Önskar er alla en trevlig måndag, och en bra start på veckan.

Jag vet inte om PEAB-folket härnere har blivit inspirerade av dem som håller på med vägbygget norrut, (...”varför ska ni ha allt kul? Vi vill också j-vlas med trafikanterna!!”) eller om det möjligen är så att mellerudsborna kört alldeles för fort på Viaduktsgatan, vilket är lätt hänt, med tanke på att den nästan räknas som en förbifartsled. Vilket som, nu har de hållit på och grejat där någon månad, och gjort ”midja” på två ställen. Det går alldeles utmärkt att mötas på de ställena, förutsatt kanske att man inte kör i 80-90. Men folket här litar inte riktigt på det, har jag märkt, de känner sina Pappenheimare (Mellerud har västra Sveriges absolut sämsta trafikkultur ), många stannar på sin sida och väntar in mötande trafik. I går, t ex. såg jag när jag kom på krönet av viadukten, hur mötande bilister som stannat för att släppa fram trafik från andra hållet tog ut svängen rejält när de hade fritt körfält. Men till alla er som inte riktigt vågar vill jag bara säga en sak:

De vita strecken vid kanten är inte farliga, jag lovar! Jag har kört på dem flera gånger och det händer inget. Sänk farten lite och le mot dem du möter...De kommer att bli så förvånade!

Annars hände inget särskilt här i går. Far i huset var lite ur slag och sov mest hela dagen. Det enda som störde rutinerna var att Lars-Erik, grannens son, ringde och bad mig komma över, för mamma Lisa hade ramlat och slagit i huvudet. Nu var det inte så farligt som han trodde, det var helt ytligt, och hade redan slutat blöda när jag kom, och Lisa själv var mest besvärad över att han ringt efter hjälp. Men hon är ju ändå snart 84 år, och kan inte förflytta sig utan käpp, så jag förstår att han blev orolig...särskilt som han skulle ut på fest. Vågade han lämna henne, eller...? Jag tog på mig ansvaret för kvällen, det var inget djupt sår hon hade, och hon var lika pigg som vanligt, så han kunde ta sin utekväll med gott samvete. Ringde över vid 21.30 och allt var OK. Nu är persiennerna uppdragna i hennes sovrum, så hon är på benen i dag med. Ska gå över och titta till henne sedan, är det någon jag vill hjälpa här i närheten, så är det Lisa, hon är den bästa granne man kan tänka sig!

Carin kom hem en sväng efter sin biokväll. Hon hade sett ’This is it’ för,,,fjärde gången, tror jag. Önskar nästan att jag hade gått med, fast jag skrev för ett tag sen att en gång var nog. Men jag har tänkt på den många gånger sen den 5 november och jag hade nog klarat en gång till utan problem, bara för att bekräfta vissa sekvenser. Men den kommer nog som dvd snart, det är förutsätter jag, och då kan jag ta reprisen...

Nu ska jag ta morgonkaffe...med repris om en stund.

Önskar er alla en skön söndag!

I går hade en till vikit sig hos mig, men det går inte att skylla på sprutan. Hugo var en av de lyckligt lottade som tagit sin spruta i förväg, så hans feber har andra orsaker. Nio barn kvar i klassrummet. Tur att det var fredag, för det började likna Tio små negerpojkar. Nu kan de få vara sjuka bäst de vill över helgen…bara de är här på måndag.

De som var här skrev dikter. Flera stycken gjorde variationer på Gustav Frödings Gråbergssång, Moas handlade om en solstol. ” sol, stol, sol, stol”…osv och slutade med en solstol på gräsmattan, Hampus snodde ihop en val och en sal, och på något vis fick han valen att hamna i havets sal till slut. De kan minsann få till det, så små de är!

Sen övade vi adventssångerna tillsammans med 1:an och 3:an. Enligt vad mina gryn tyckte själva så kunde de sångerna bättre än treorna, och jag är böjd att hålla med dem. Det är tyvärr ett av många tecken på all ”fröken” inte trivs med sina elever, hon bryr sig inte. De har inte fått träna en enda gång på egen hand, för hon har ”inte känt för det”. Till en del kan jag förstå henne, för det finns ett gäng där, som inte är kul ens en varm, solig dag i maj, men hon gör det ju inte lättare för sig genom att demonstrera sin motvilja. De känner av det, och gör sina j-velskap till en skön konst. Sorgligt, men sant. Nu märkte de att de var i underläge mot de yngre förmågorna, de gillade inte läget, så det lär hon få igen. Och det går inte ens att prata med dem, jag har försökt en annan gång. De hör vad jag säger och de förstår mina ord, men de köper inte budskapet…

Enligt alla optimister ska det bli sol idag. Det skulle kännas väldigt bra, det var länge sen sist. Då gäller det också att ta vara på minuterna, för redan i morgon ska det regna igen. Enligt samma källa.

Vet inte riktigt vad jag ska hitta på, men det löser sig nog. Ska fila till min önskelista till tjejerna, bl a.

Fast…först ska jag ha en stor kopp (minst en kopp!), sen ska jag ta resten av dagen.

Ha en riktigt mysig weekend!